Våran vänskap har funnits där i flera år, du är en av mina närmaste vänner. Jag känner mig speciell i din närhet faktiskt. Du är fantastisk på alla sätt och viss. Spänningen finns mellan oss, det har den alltid gjort, men varför tar vi aldrig det dära extra steget för? Steget in i ett liv tillsammans...Varför blir det aldrig så? Jag känner mig som en prinsessa i din närhet där du är min prins. Du är någon man kan berätta precis allt för. Vi pratar öppet om våra känslor för varandra, men ändå så stannar det där...När man ser in i dina ögon så är man fast, och när du ler blir man knäsvag. Alla minnen vi delar ligger mig varmt om hjärtat. Något som jag tänker på dagligen, är när vi stod därute på parkeringen, du skulle åka hem. Minns den kvällen så väl. Det var en kylig sommmarkväll, det började regna så smått. Vi stod och pratade en stund, vi kramade varandra länge, du vägrade släppa taget om mig. Sen såg vi varandra djupt i ögonen och förenades i en kyss. Det går inte beskriva hur det käändes. Men fan så underbart jag mådde då. Sen kramade du mig igen, ännu hårdare. Sen åkte du hem...Många tankar snurrade i huvudet när jag gick in. Men sen fick jag ett samtal av dig, och jag somnade med ett leende på läpparna efter vi lagt på.
Bara Du Och Jag Vet
Publicerad: 5 September 2011 @ 02:32,
Kategori: September 2011,
Kommentarer: 0 st
|
|
LÄNKAR
|
|
Inga länkar är inlagda ännu
|
|
FAVORITBLOGGAR
|
|
Inga favoritbloggar är inlagda ännu
|
|
BLOGGAR JAG FÖLJER
|
|
Jag följer inga bloggar ännu
|
|
RSS-feed
